"I Robab Mohebs dikter möter man en närapå feminist som försöker med olika historiska och samtida idéer och händelser – både inhemska och internationella – sätt ”mannen” till svars. Poetens tilltal med Majakovski som tematiskt utgör hennes långa dikts ryggrad, är unik i vår poesi, särskilt om man tänker på den heliga ljusgården som skyddar hjälten, poeten, kämpen och stackars martyren – offret. Samma djärvhet möter vi gällande uttrycket av kvinnans förbjudna känslor.

Moheb kryddar dikten med ironi och satir, och med en sagolik anda och atmosfär hjälper hon läsaren att inte tröttna och avbryta läsningen. En märklig kvinnlig poet som inte stressar sig på ytan och fastnar där. Hennes dikt är seriös och underhållande på samma gång" (Abdollazadeh. Farshid(1998); Klaustrofobi för omsluten kropp. Lund: Roya & VIJ).

Mina händers krubba
tio himmelsblåa irisar
skymda av lövets kyskhet

Min blicks krubba
en näckros
som i sumpmarken
blir till en händelse

Fladdermusen vilar
mellan läpparnas eld
under utvandrings tiden
tills våren anfaller

Mannen sjönk ner
i spegeln

I spegeln
växte kvinnan upp

Dikt

blir respekten för lugnet och tystnaden
när den ankrar i natten
skönheten
när ordet
dunstar av sig självt
i skummet
i havet

När jag slickade hans sår
var lyckan det mest perfekta vinet

och min mun
den mest främmande bägaren

Relationen

är en upp och nedvänd början

på drömmarnas väg för vilseledda resenärer.

Leendets foster bildas
du kommer med pubertetens lykta
till platsen

platsen med dess sanna egenskap
gömd i alla mig
min klasar

Översättning av Sohrab Mazandarani, med visst bistånd av Tomas Eklund, Kennet Klements och Jan Östergren.

Jag står öga mot öga
med mitt hjärta
dess gränslöshet
avslöjar dess behov
att kasta din avbilds sken
på mina ögon

Din bild som darra
i en spegellös ram
av en oförklarad ångest.

Vi upptäcks
i livets tomma snäckskal
som förglömda olivgrenar.

översättning: Azita Sassanian

Home svenska