Ett rum

Bara för mig själv

där jag inte andas genom kodorden och

.söker betydelse som inte finns

Jag är ju underagent

i min vardag.

Jag låter undfalla mig

:när jag säger

 .jag är min egen index

Robab Moheb 24 okt 08

1

.Tyngdlagen är den droppe som hamrar på vindstaket

. Jag är fast vid sängen och kammaren. Men klockan är mycket

.Jag kan inte sova

.Jag vill bryta loss sömnen från att förbruka fossila nätter bakom slutna ögon

.Skelettet dansar under huden

Min man går upp och hämtar sina öronproppar. Men det finns inte någon död.

;Ljuden kan man inte döda. De är gudar, utan död. De finns inuti i allt och annat

.I cellerna, i nacken, i ryggraden, i könsorganet

Min man kastar ifrån sig öronpropparna och tar över kroppen bredvid, som inte är en kropp. .Den är en face utan space 

.Så tar han av mig organdinatt och ser mitt skelett dansa under hans lemmar

Sängen är ett lekotek och

tyngden den droppe

 .som söker sin plats

2008-03-08

2

Bjud in barnen och filosoferna

;Det här är en enkel värld

,Man önskar sig en ljusare framtoning

.men finner en trångsynt småskuren min

bjud in

;barnen och filosoferna och lyssna på ekot

det                                                                            (det)

är                                                                              (är)

en                                                                                   (en)

enkel                                                                              (enkel)

värld                                                                               (värld)

.Vi har sett den i Avesta, i Bibeln och i Koranen

Den är ingen gestalt. Den är en anstalt av bly och betong

. Och av kött och blod

.bjud in filosoferna och barnen

. De kan vägnarna in i den gömda labyrinten

.Bjud in vem du vill

;Det här är en enkel värld

2008-04-28

3

En helt vanlig dag i Lyckselevägen 47

Klockan är inte mycket. Det är bara vargtimmen.

Några signalhorn, en ambulans, en polisbil och

.ett helvetiskt skärande bromsljud hörs från andra sidan fotbollsplanen

.Det är första maj utanför mitt stänga fönster

Innanför finns verken tid eller rum, bara rumsliga kroppar

.som går upp en efter varandra

2008-05-01/ Robab Moheb/ Stockholm