Dikter: Robab Moheb

Översättning från persiska : Sohrab Rahimi 

1

Skorpion på månen i dimma

skorpion i taket i dimma

skorpion på husets tak i dimma

i skorpionens dimma förbryllad garnnystan

faller mellan gömda rader

faller inte här på vitt papper

fäller skinn på vitt papper

som om en orm har gått i skorpionsskalet

där blodkärlen hoppar

bakom kärlen, väggen hoppar:

den dödes plats är inte på kyrkogården

det är i lederna

i skorpionen i ormens skal har den gått.

2 

Döden är årets och skuggans ljud

på stenen

tillsammans med ögonlockets plötsliga hopp

fingrarna stänger alla fönster

och detta är det enda ljudet av

katastrofens fotsteg

då en saga slutar i min hals

¤ 

med skuggorna på mina läppar

har bara gått ett år

- de tommaste drömmarna eller illusion

jag har kastats till en sten

¤

och sedan

stenen

är ett ljus

när den går uppför min strupe

är den ensam-

årets och skuggans fotsteg

på stenen

och jag

är medresenär till en fingertopp

som stänger ögonlockens vinge

. 

3

Död under olivträden 

När jag lyssnar med denna penna

är din röst vacker

 annars med en sned tanke

har jag kastat ankare vid sidan av lerklockor naken

när jag andas med denna penna

är ditt skratt luft

annars är inte mitt brösts vinge

något tak för mina händers djupa

med denna penna om jag drömmer

är din skugga synlig annars mitt huvud

är det havets stumhet vid sidan av

mina fötters havslika acceleration

i en timme då det inte blåser

i timmen om det inte blåser det som går

fortsätter inte i tanke stannar den som går,

 går inte med mig

med mig är jag främling bekant-

vatten och eld och vind och jord

- sten och sjö… var skall jag lägga punkten

pennan är en olivträd

det är en död som sover under mina händer

i en timme då det inte blåser

om det inte blåser i klockan som går

fortsätter inte i tanken stannar den som går,

går inte med mig

med mig är jag främling bekant-

vatten och eld och vind och jord

-         sten och sjö

var lägger jag punkten mina händer är olivträd

det är en död sovande under denna pennas händer

4

Jag föredrar att skriva mjölkbägaren

och dricka dikten

och låta pennan skriva om hela mig

jag föredrar att inte vara denna själv som ni känner

vara mig själv: en poet vid skuggan av sina bröst

slickar ordens slut

föredrar – detta – enbart…vara början på en dikt:

en dikt i mjölkens bägare.

5 

en krok lika lång som aldrig existerade Shahrzads hårfläta i tusen och en natt

av de falska nyheternas materia

vi är sköra satirer

vi har blivit beska i vår historias hals

som de upprepade förfalskningarna av samma meningar

vilka tider det förflutna- vi tog slut i en marginals gråtfulla punkt

tacka vet jag jorden- vi blev strukna

vid sidan av den som inte liknar någon

och våra id-kort stiftar fortfarande lagar

utav tandfulla råttor

¤¤¤

och nu har vår bakgrund börjat

i en framtid då ingen liknar någon

och var och en vill vara någon annan

och var och en samma beska historiska smak

i lagliga förfalskningar

har id-korten alla, samma bilder

av dig och mig

och vi liknar inte vår egen bild

I mörka salonger ändrar vi utssende

tills de frånvarande pronomen blir större som legendariska maskar

med bred mun kränkta av  jagets presens pronomen

vid varje fönster en värld

vid varje fönster säger don Quixote: Jag

vid varje fönster när det inte blåser vid varje fönster- i mörka salar.

I mörka salar reser alla  don Quixote i dig

när det inte blåser

och tanken har slocknat

och ögat kommer från mardrömmen

och du i din illusion bunden

spinner fönstrets tanke vid fönstret

i mörka salar vid fönstret är det dimma i din röst.

när du förblir i icke-passerande igenom tusenfaldiga trädgårdar

med denna kråka som växer ända till din rösts smala

som don Quixotes stannande i mig

som min stannande i dig

som din stannande i vanan

som din vana i dig – vid fönstret.

6 

Passerade igenom förbudets världar

era förbud går igenom mina klor

och era förbud som passerar mina vinkningar

gör tvivlet till min ståndpunkt

på mina fingertoppar

mina cirklar

och varje cirkels hals- där världen gick under i mig

där rötter – ruttna, i mina vattnars grannskap

och världen gick igenom smärtan

era smärtor går igenom mina fingrar

och era smärtor passerar igenom mina sagor

riktas nollan med tre språk mot min övre

som era smärtor i mina klor

på mina fingerspetsar

mina cirklar

och varje cirkels strupe där världen blev mitt tak

där tre berättares berättelse- i samma nivå som mina drömmar:

födelse

livet

döden

på mina fingerspetsar

berättarens dans

och mina cirklars berättelse.