|
_____________________________________________________________________________________
5
öknen stor
ormen späckat sig
Kring oss dansar
skuggor
6
Vi står hänförda inne i
de glömda rummen –
där främlingar kommer
och
går,
där varje Jag
har sina egna vingslag
vi hör dem
de sjunger om våra egna
spöken.
__________________________________________________________________
7
Skogen faller
Havet täcker förlusten
med infantil grönska.
Dödfödd,
övergiven strand
förblir konstgjord.
Jag tar mina regniga
drömmar
och sveper in dem i
ärren och faller
I dödens skydd.
______________________________________________________________________________________________
8
För att vinna oss
förlorar vi varandra
Vi är mästare på
förlust.
|
|
9
Minnen - stora
munnar
utan förvarning
tränger sig på.
ett rum för kropp och själ
vill jag göra av dem med dessa ord
- ord som inte präglas av vardagens
tyranni.
Jag har letat o, letat..
men det fanns inget vägmärke
som kunde visa vägen ut..
så
förlåt att jag - med min gapande mun
trängt mig på
utan förvarning
Jag ville berätta något, men
hittade inga ord
...
... |
10
Från vattenglaset på
mitt skrivbord
hörs en surrande svärm av röster -
mellan master och satelliter
Jag undrar vart min röstlåda tagit vägen:
mina hemliga möten med mig själv?
__________________________________________________________________________________
11
Jag måste skriva poesi
som vore jag drabbad av brinnande feber-
och måste svetta bort hettan (tiden)
Tiden –
när den haltar betänkligt
från min asiatiska blick till västan -
där jag står barfota
och känner kylan ta färd till mina lemmar
Ingen får livhanken så bra
som jag kan –
bredvid mina febriga fötter
På
is.
__________________________________________________________________________________
12
Jag var nio år
då jag plötsligt blev
stående -
mitt i en vägkorsning
som kallades
livet -
och glömde bort vart
jag var på väg
gathörn
skyltar
människor
cyklister
bilar
bussar
farande
farande
farande… förbi mig
mig
mig
mig…förbi… mig
förbi mig gick en liten
starkars flicka
som hade förlorat
kontakten
med nio år och aldrig
fick
vinna det tillbaka.
Jag var nio år när jag
råkade
träffa henne.
__________________________________________________________________________________
13
Jag leker inte med orden
Jag leker med elden
Eldens ord
Jag tar i pennan
Pennan tar i mig
Tvivel, askan,
visar ansikte
ansiktet;
mig – blotta tanken
av askan.
Robab
Moheb |