Jag ville inte höra till den stora massan, så jag tog en bit av det söta äpplet och dansade mot regnbågen, ingen såg

 

Jag drömde A Rosy Dream. Ovetandet var då större än att jag skulle kunna se mig hur vanlig och enkel jag var. Det skulle göra ont om jag skulle se det. Så jag lämnade fantasin ifred och gled in i drömmarna djupare än förr

 

Så hittills har jag upplevt tre liv; Apple and Rainbow, A Rosy Dream och en ännu djupare Rosy Dream. Utöver dessa upplevda liv har jag ytterligare ett par underliv, på väg att befrukta ; ett helt liv

 

Domedagen i spegel; ett plus ett är inte alltid lika med två

 

2006-11-26 --------------------------------------------------------------------------------

 Jag måste skriva poesi

som vore jag drabbad av brinnande feber-

och måste svetta bort hettan (tiden)

 

 Tiden –

 när den haltar betänkligt

från min asiatiska blick till västan -

där jag står barfota

 och känner kylan ta färd till mina lemmar

 Ingen får livhanken så bra

som jag kan –

 bredvid mina febriga fötter

                                          På is.

Robab Moheb April 2005  ;

Över dessa sidor

låter du liknelserna beröra dig

för att bli olik dig

 

Det finns ändå skillnader

 mellan kärl och kärl

 

Du för dig bakom avhuggna tankar och

flätar meningar på det nordliga Homo  Sapiens  -krumelurspråk

-         som om det vore en utlånad kajak för din slutliga avfärd-

 

Du låter bevekelsegrunden frodas

innan du drunknar 

2006-04-11

Rum för rum visar mina ögon

vraket av den morgon, jag

tappade tyglarna

 

I handen bar jag mitt eget porträtt

: av mässing och iakttog det ur ögonvrån

Det var ingen sol

Det var en stjärna utan vingar och svans

;såg sin bild som ringar på vattnet 

 

”vattnet bar inte mig

”Mig bar vattnet

 

Från ljus till mörkret har mässing flagnat

och vält in från havet

 när jag lämnat utstampade släckta fimpar efter mig

i  rum efter

                    rum 

2006-10-28

 

Våren

 

 

Den i detta nu

Den är själva träden i detta nu

Den i detta nu är handen bejakar grönskan

Över träden flödet av begär vid

Vid träden vill solen glömma våren

I detta mjuka nu som aldrig kommer tillbaka 

2006- 05- 13

Händelsen grässtrån faller

Bakom inuti ögat glider

Grönskan faller massiv överhet rör sig

Tomrummet så som om det stora svaret skulle

Hända inuti munnen tillintetgjort leendet faller

Uppifrån rösten strålar röster utan element faller

Undanstoppade elementen brinner ögonen faller glider

Klirret ovanpå tystnaden glider bort faller

Koppar skramlande  faller

Klirret till svar  svaren sluddrar

Sista ordet vilse inuti munnen halkar

Faller omkring benen armar av gummi rör sig

Gummiarmar gummiben rör sig

Fötter händer rutor spalter rör sig

Allt faller allting rör sig bakominuti inutibakom

Faller inuti tomrummen rör sig

Späckade ormar glider inuti dansande skuggor

Rör sig vingar förkrossade vingar faller

Ljusstråt glider inuti bakom grässtrån faller

Inuti händelser faller fåfänga droppar glider

Inuti marken faller okända marken vittnar

beröringspunkten faller inutibakom bakominuti klirret

 glider

Ovanpå klirret

2006-04-15

Hon mäter kartan med blicken

.och får fäste vid en katt

Sedan utan någon töm

tar hon farleden och stiger över

.bräddarna

 

.Hon heter Renlärig utan gräns

 

 

 

 

 

 

 

 | hem |        Svenska      dikter   |    upp     |